Recensioner

...av Kajas tredje skiva Tre trappor upp:

LIRA #5 2013

Lira gillar

LIVET SOM MUSIK


"Det här är stark musik, musik som vågar, musik som inte tvekar. På något sätt gör den mig modig, får mig själv att räta på ryggen. Jag vill skrika, ja, så här är det att leva! Hur får de till detta? Främst känns det genom ansatsen i de två soloinstrumenten. Jag har aldrig sett dem spela men får en bild av att violinisten Livet Nord står med rak rygg, nästan lite bakåtböjd, med stolt hållning och sätter an tonerna en mikrodels sekund tidigt för att verkligen ligga på.

På samma sätt tänker jag att dragspelaren Camilla Åström drar spelet långt och brett och suger in extra luft för att skapa en riktigt övertygande harmonik. Jag kan ha helt fel men så låter det och det känns gott att svenska musiker så oförfärat rör sig i världstraditionen. För detta är musik från alla håll som smält samman till deras eget universum. Det började i Östeuropa och klezmer men förutom svensk folkton, fransk vals och annat som nämns på skivan hör jag också bland alla annat lite Piazzolla. Jag bara njuter och ryser lite över ryggen."

Lennart Kjörling


"...en mycket spännande platta"
Betyg 4/5

                         Ralph Bretzer, Arbetarbladet



"Vad som i hög grad bidrar till att göra Kajas gränshatande musik så tilltalande och smittande är också det formidabla samspelet mellan de tre musikerna, som närmast löjligt enkelt sätter fart och färg på de raffinerade, uttrycksfulla och kolossalt mustiga låtar som gör Tre trappor upp till ett måhända ojazzigt, men alldeles underbart litet album."
Betyg 4/5
                      Peter Bornemar, www.digjazz.se


"...genom hela plattan går ett starkt danssug."
Betyg 4/5
                       Alexander Agrell, Sydsvenskan



"Musiken är varm, innerlig och tilltalande."
Betyg 4/5                      
                       Mattias Gustavsson, Ikon 1931



"...tre orädda musiker, som improviserar och lirar av hjärtans lust."
                      
                       David Härenstam, Tidningen Kulturen

...av Visor för frågvisa:

 


Tidningen Förskolan 19/4 2013

 

"Visor för frågvisa är en musik-cd med duktiga jazz- och folkmusiker och inte minst och kompositören Camilla Åström som att skrivit text och musik till (fråg)visorna...//...De instrument vi får höra är dragspel, gitarr, bouzouki, mandolin, slagverk, kontrabas, flygel, orgel, fiol, altfiol, klarinett saxofon och trumpet – vilken ljudskatt!

 

Cd:n innehåller 15 visor med olika musikstilar och influenser från Balkan; jazz, visa, rumba, reggae med mera. Texterna är finurliga, berättande och eftertänksamma...//

 

Konvolutet är snyggt, konstnärligt och fullt med detaljer att upptäcka och titta på, som en tavla i sig själv. Sista sången Stanna lite till är väldigt lugn och vacker med skönt gitarrackompanjemang till – som en godnattvisa.

 

Många av visorna har roliga rytmer som passar att röra sig till eller spela rytminstrument till, exempelvis Här är jag, Nu vill jag gå ut, Plåster: "Plåster, plåster med Bamse på, måste plåster ta på".

 

Okej är en mycket fin låt med tangokänsla om när man har blivit ledsen och sedan känner sig upprättad och tröstad.

 

"Jag blev lite ledsen förut när du knuffade mig,
Jag blev lite ledsen men nu känns det okej
För du sa ju förlåt och sen så krama du mig."

 

Jag tycker detta är en härlig skiva med roliga och musikaliska visor, duktiga musiker där man även får ta del av många olika instrument."

 

/Pia Persson

 

Länstidningen Östersund 26/2 2013

"...på en längre bilresa går den varv på varv på varv och både barn och vuxna blir sjukt glada av Camilla Åström & Kompanjonernas svängiga, melodiskt rika "Visor för frågvisa" (Kakafon records). Suveräna låtar som berättar verkligheten ur självklara och viljestarka små barns egna perspektiv. Fyra favoriter: "Monster", "Nu vill jag gå ut", "Här kommer jag" och "Plåster"...."

/Malin Palmqvist




LIRA #2 2012

 

"...mängder av fina meloditrudelutter och otroligt svängigt spel av gräddan av Göteborgs vis- och folkrockare..//...som helhet är det en fin och svängig barnskiva Camilla Åström gjort med en del finurliga texter – jag ställer mig inte alls frågande till varför hon gjort den."

 

/Bengt Edqvist

 

 

Smålandsposten 25/4 2012

 

Betyg: 3/5


"Vad äter en ko? Hur långt är ett år? Det får man veta om man lyssnar på den här skivan. Många barnskivor känns igen på att barnen vill höra dem igen och igen och igen långt efter nerverna tagit slut. Men den här skivan, som musikaliskt blandar visa, folkmusik, bossanova, reggae, balkan och pop, fungerar även om man är jättegammal och tappat mjölktänderna för längesedan. Musiken kan man både hoppa, dansa och åka bil till. De femton låtarna är nyskrivna av Åström och texterna har en lekfullhet som fungerar även för vuxna. För var ligger egentligen Älgland?"


/OLA CLAESSON

 

 

Sydsvenskan 14/5 2012

 

"Camilla Åström och ett gäng vassa instrumentalister på västkusten lirar låtar för de yngsta, i en sprudlande folkmusikstil och med gott sväng. Sångerskan sjunger så att säga sina visor ­inifrån tre- och fyraåringar; om tjatiga vuxna, godis och kalas, trygghet, plåster och att bli stor.

 

Fantasi och verklighet får gräva i samma sandlåda och språktonen känns rätt..."

 

/Alexander Agrell

...av Midvintervaka (live och album):

 

Liverecension i Norrbottenskuriren dec 2012

 

Osentimental julblandning med Tetra och Kaja


Man kan säga att Midvintervaka är en alternativ julshow med begreppet världsmusik som plattform. Medverkande är de två musikgrupperna Kaja och Tetra. En trio och en kvartett som tillsammans blandar musik från olika delar av världen, olika traditioner och från olika tidsåldrar.

 

Det här är en föreställning som är totalt befriad från den traditionella nostalgin och sentimentaliteten som vanligtvis förknippas med många julkonserter. Showen, som jag väljer att kalla den, inleds med Ingen dager synes än, en staffansvisa i en annorlunda tappning med vacker stämsång till bland annat mungiga och trumma som raskt övergår till ett potpurri där Haiti, Sverige och Makedonien möts i något som blir till en enda julsång.

 

De sju kvinnorna är oerhört samspelta i såväl sång som musicerande, berättande och dans. Den musikaliska basen i föreställningen utgörs av Jenny Kristoffersson, Camilla Åström och Livet Nord som med kontrabas, dragspel och fiol på ett tufft men samtidigt sensitivt sätt skapar en instrumental backdrop till de övriga artisterna. Tillsammans skapar de inte bara musik utan förmedlar en upplevelse och en insikt om hur musik som hör julen till på något sätt är sig lik, oavsett varifrån den kommer.

 

I luciatåget efter pausen framförs den sedvanliga Sankta Lucia på italienska och därefter följer en förunderligt vacker Stilla natt på inte mindre än tre språk. Den musikaliska mångfalden visar sig också i en rap, Stjärnorna finns här, ackompanjerad av gigantiska staffansstjärnor och kontrabas.

 

Det vilar en känsla över föreställningen som vill säga att alla vi som finns på jorden trots allt är ganska lika. Alla skulle nog känna igen något i den här showen, något som vi betraktar som "vårt", men som i en lite annorlunda kostym blir tillgängligt och förståeligt även för någon på andra sidan jorden.

 

/Boel Skarin

 

 

Liverecension i Folkbladet 12/12 2012

Vågat och vackert vemod – tar ställning mot hatet

 

Betyg 5/5

 

Kaja och Tetra bjöd på en julkonsert som spränger fantasins gränser, skriver en lycklig Gunnar Wiklund.


Sju starka kvinnor från grupperna Kaja och Tetra har slagit sina påsar ihop och ger oss en föreställning som torde sakna motstycke bland årets julkonserter. Den är både annorlunda och traditionell, i det att den hämtar musiken från många olika kulturer runt om i världen, samtidigt som den bottnar i vår egen verklighet.

 

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den imponerande musikalitet som genomsyrar allt, om den scennärvaro som utstrålas och om det fullständigt självklara sätt dessa kvinnor lyckas få de olika stilarna att smälta samman, utan skarvar, men med respekt för varje enskild del.

 

Livet Nords sinnliga fiol, Camilla Åströms vemodiga dragspel och Jenny Kristofferssons tvära kontrabas ger klangbotten åt de fyra sångerskorna i Tetra.

 

De sjunger inte bara vackert, utan med stråk av svärta som bara kan åstadkommas genom livserfarenhet och fullständig inlevelse i texterna.

 

Det som till slut ändå stannar kvar är de sju kvinnornas mod att väva in ett ställningstagande i sin musik: för mänskligheten och livet, mot hatet och inskränktheten. I andra akten tänds ljus för de som inte får passera gränser och för de gamla som utsätts för Caremas riskkapitalism. I "Stjärnorna finns här" ifrågasätts hela världsordningen, odogmatiskt men med glöd och Kent Anderssons "Vingen" spränger fantasins gränser.

 

Att det kan kombineras med ett Luciatåg från Neapel och en gripande "Stilla natt" är genialt. Kaja & Tetra påminner oss om att hatets förespråkare faktiskt är en minoritet. Trots allt är det vi som vill leva tillsammans och hålla ihop mot mörkrets krafter som är flertalet.

 

Det känns redan litet ljusare, tack för det!

 

/Gunnar Wiklund

 

 

Liverecension i Göteborgsposten 6/12 2012

 

Betyg 4/5

 

För andra året kan man fira Midvintervaka på Aftonstjärnan med folk- och världsmusikgrupperna Kaja och Tetra.


I går var det premiär för årets upplaga. Trion Kaja har bytt basist sen sist och med Jenny Kristoffersson på kontrabas innebär det idel kvinnor på scenen, nästa hela kvällen i alla fall.

 

Föreställningen blandar musik från olika traditioner med gamla och nya texter. Allt genomströmmat av en sorts sinnlighet. Utan att det blir sentimentalt. Ibland skruvas känslorna upp så man blir tårögd, som i den makedonska folksången Jovano kryddad med lite Lusse Lelle, när tonerna från Livet Nords fiol svävar iväg och tränger rakt in i hjärtat. Eller i Maria Stellas varma sång i låten Midvintertid. Eller den överjordiskt vackra stämsången som det bjuds generöst på hela kvällen.

 

Men det börjar med en lussevisa till mungiga och trummor, de sju artisterna tågar in på led bakom ryggen på publiken med pappersstjärnor på långa pinnar, sen bankar det på dörren och in kommer Lucas Stark och svär, han kör en liten monolog om julen som han inte har nån kläm på eftersom han växte upp i ett kollektiv på 70-talet, det känns inte riktigt som den passar in i resten av föreställningen, men ok, det ger ju en aning om att det här inte är någon vanlig julshow.


Efter pausen blir det luciatåg med Sankta Lucia på italienska, den funkar mycket bättre live än på skivan, och så blir det Stilla natt på tre språk. Det blandas friskt, en medeltida ballad kan till exempel omärkligt övergå i något grekiskt. Och det spelas på kalebass, små klockor och handbjällror. Även adventsstjärnorna blir till rytminstrument. En rap kompad av bas och adventsstjärnor hör till höjdpunkterna.

 

Kul är också sången på teckenspråk, utan komp. Premiärpubliken knäckte gåtan raskt och började sjunga redan efter ett par takter. Undrar hur det går ikväll? Midvintertid spelas även ikväll och imorgon innan gänget drar på turné och återkommer till Göteborg 20-21 december.

 

/Ulla Sundström

 

 

Albumrecensioner

 

Folkbladet 2012-11-16
Betyg 4/5

 

"Exotiskt. Har ni redan Elvis och Yngve Stoors julskivor är det här ett bra komplement. Både hemvävt och exotiskt, utan att bli krystat. De båda folkmusikgrupperna Kaja & Tetra (sex kvinnor och en man) har slagit sina påsar ihop och levererar sånger från olika världsdelar med julhelgen som gemensam nämnare. Snygg stämsång, Livet Nords sensuella fiol, Camilla Åströms balkanfärgade dragspel och en lagom kryddning med diverse slagverk är ett recept som räcker långt. Suveräna inledningsspåret "Lusse lelle" i reggaetakt, en stämningsfull "Santa Lucia" på italienska och vemodiga tangon "Midvintertid" är höjdpunkter. Alla texter i separat häfte."

 

/Gunnar Wiklund

 

 

Lira #5 2012 (www.ib2.se)
Betyg 4+/5

 

"Svängigt Kalejdoskopiskt Midvinterljus

 

Sättet att fira & sjunga in julen (& midvintern) skiljer sej från land till land, från kultur till kultur. I Sverige är det mycket Lucia, advent & julafton, men rätt tyst om midvinter. Tills förra året (eller ja, det började egentligen lite lätt 2010), då grupperna Kaja (Livet Nord, Camilla Åström & Daniel Wejdin) ock Tetra (Ingrid Brännström, Sanna Källman, Anna Ottertun & Maria Stellas) körde Midvintervaka på Teater Aftonstjärnan, Hisingen, Göteborg.

 

Skivan 'Midvintervaka' som kommer nu är förvisso en julskiva, men inte något av det nostalgiska kommer-du-ihåg-din-barndoms-ljuva-jul-skiva som vi i detta land kommit att förknippa med julmusik (ock för vissa av oss kommit att mer eller mindre avsky). Nä det här är fest & dans. Detta är folkmusik från både här & där, gärna på en ock samma gång. Eller för att citera skivbolaget Kakafon: "Med saffransdoftande sånger och kanelkryddade låtar kokas en rykande het julebrygd på karibiska, nordiska, grekiska, arabiska och östeuropeiska tongångar." Visst finns här traditionella julsånger som Santa Lucia (japp den framförs på italienska), men personligen tycker jag att juletiden är alldeles för kort lyssningstidshorisont för en platta som Midvintervaka.

 

Gillar du någon / några av nedan uppräknade grupper, där en eller flera av Kaja & Tetra medlemmarna ingår, kommer du med största sannolikhet att som jag snöa in med Midvintervaka tills vi åter ställer om våra klockor till sommartid: Ale Möller Band, Kultration, New Tango Orquesta, Ára, Gothenburg Yiddish Orchestra, Räfven, Amandakören."

 

/Lennart "Mr Z" Olausson

 

 

IKON1931 2012-11-27
Betyg 4/5

 

"Julplatta som räcker länge

 

Musikerna i de två grupperna Kaja och Tetra bjuder in oss till att fira årets mörkaste tid, Midvintern, på nya släppet "Midvintervaka". Medlemmarna i banden är några av vårt lands mest framstående folk- och världsmusiker som även spelar i grupper som Ale Möller Band, New Tide Orquesta, Kultiration med flera. På detta album blandar man och ger. Vi får möta musik som inspirerats av olika länder, språk och kulturella preferenser. Vi får svenska och grekiska Staffansvisor, Santa Lucia på italienska och en nyskriven midvintertango.

 

Det började för två år sen då musikerna i Kaja och Tetra skapade en julshow, en slags modern Midvintervaka med inspiration från olika folkmusiktraditioner: "nordisk, grekisk, arabisk, keltisk, romsk, makedonsk, italiensk och karibisk folkmusik, klezmer och tango". Denna julshow har nu blivit en platta. En platta som kommer räcka länge. Julplattor kan ju stundtals vara rätt tråkiga (och kännas som att man hört dem förut). Så är det inte med Midvintervaka. Det är inget som du hört förut, utan en platta som kommer räcka mycket länge."

 

/Mattias Gustavsson

 

 

Norran 2012-12-05
Betyg 4/5

 

"VÄRLDSFOLK. För ett par år sedan möttes trion Kaja (inte att förväxla med Kraja från Umeå) och kvartetten Tetra i Göteborg för en gemensam julkonsert. Den gav mersmak och nu finns den på skiva. De markerar genast tonen; första melodin börjar "Joyeux Noël, Merry Christmas, Feliz Navidad" för att övergå i "Lusse lelle" och makedonska "Jovano jovanke" i 7/8-takt. Även om här finns flera svenska julsånger är det i högsta grad en internationell blandning. Kaja spelar fiol, dragspel och bas, Tetra bidrar med sång, cello och slagverk. Bland flera fina julsånger från Grekland, Haiti, Sudan med mera står Sankta Lucia, på italienska, i särklass, med vacker stämsång i balkantradition, men även med anknytning till julaftonens höjdpunkt – Lady & Lufsen."

 

/Ulf Torstensson

 

...av Kajas skiva Rust:

 

  • Lira #4, 2010-09, LIRA GILLAR

 

"Att lyssna på Kajas andra instrumentala album är att ständigt bli förflyttan mellan geografiska områden, genrer och lager av kulturella impulser.../... Kaja har arrangerat sin gränsfria musik på ett ytterst raffinerat sätt, där mustiga och sublima uttryck hittar varandra i en hela tiden växlande och sugande rytmik../...Genom gruppen sveper musikaliska vindar och influenser från många håll som samlas i en överraskande kraftfull repertoar. Kajas utblickar och breda horisont ger dem material för att söka nya uttryck i sin musik. Där finns en nerv och magi som får varje nummer att växa till en slags värld av möjligheter som de verkligen använder sig av i sitt djärva komponerande."
/Gunder Wåhlberg

 

  • Sydsvenska Dagbladet 2010-09-29, betyg 5/5

 

"Det står några genomsvenska namn på omslaget. Tro det. Detta är melodier som ångar av Balkan, tangokänsla, musettevals och romsk fioltradition österifrån. Och de spelas med den där fantastiska blandningen av total passion och stram återhållsamhet och kontroll; en stil som annars östeuropéer, argentinare och flamencospanjorer brukar triumfera i.

 

Dragspelaren/pianisten Camilla Åström har skrivit de flesta av de melodiöversköljda numren, där Göteborgstrion Kaja använder blå toner av en sort som B B King aldrig har hittat och som svider skönare än schampo i ögonen../

/Alexander Agrell

 

  • Östgotacorrespondenten, 2010-09-29, betyg 5/5

CCCCC

"Trion Kaja spelar korsbefruktad folkmusik i en fördomsfri atmosfär av salt mörker och vemodigt allvar. Men de sockrar också öronen med pigga attacker av ungt nysyre i gammaltraditionen. Egenskrivna låtar i tre musikaliska kapitel pulserar av influenser från en botten av klämmig klezmer upp till ytan med frisk fransk vals, talangfull tango och hårt hållen svensk spelmansmusik.../..."Rust" är enastående och bländande musik med kära harmonier, förälskade rytmer och fräcka arrangemang."   

/Lars Åbom

 

  • Nya Wermlands tidning, 2010-09-17, betyg 5/5

 

Betyg: 5

 

"Denna trio tar avstamp i den östeuropeiska folkmusikmyllan och låter de egenkomponerade arrangemangen sträcka sig uppåt i en vindlande färd. Kajas musik är tankfull, inkännande och mustig. Det låter som att Kaja har tagit allt som hör livet till, destillerat det på flaska och skakat om. Att försiktigt öppna korken är att dyka rätt in i Kajas instrumentala ljudvärld. Där samsas franska dragspelsvalser med eldig Klezmer, smygande baktakt med filmisk melankoli och ett smäktande samspel i tre musikaliska kapitel. Ibland är det hetsigt och andfått, ibland stillsamt och glidande. Ett bra soundtrack inför hösten där det finns plats för både jäkt och vila."         

/Lovisa Eriksson

 

 

  • SvD, betyg 4/6

 

"Trion Kajas cd Rust har ett för årstiden välvalt omslag: rostiga bilvrak i en skog full av fallna löv. Här går tiden långsamt och det är alltid sent på året. Samma behagliga ostressighet finns i musiken."          

/Kalle Tiderman

 

 

  • Nerikes Allehanda, betyg 4/5

  "Det smakar musikaliskt som en närande och härligt mustig höstsoppa. Kaja är Livet Nord på violin och viola, Camilla Åström, dragspel och piano, samt Daniel Wejdin på kontrabas. That´s it – men som det låter.../  Trion är grymt samspelad och fungerar både kraftfullt och enhetligt just som sådan, men även i fina soloinsatser. Livet Nord på sin viola tränger långt in i hjärteroten med en blodfull magisk ton. Camilla Åström bidrar även starkt på dragspel och piano till den fulla musikaliska bilden, liksom Daniel Wedjins mycket kompetenta basspel. Skivan är rikt varierad kring de igenkända temana men har även en spännande variation i häftiga arrangemang och dynamiken mellan livlighet och eftertanke."

/Stefan Nilson

 

 

  • Östran, 2010-09-30


"Kaja är en göteborgsk trio som skapar en sprudlande och vital musik som låter som inget annat. Med utgångspunkt i allehanda olika musikformer från olika håll rör de ihop en synnerligen attraktiv egen gryta. Musik med ett improvisatoriskt skimmer samtidigt som det i sin självklara elegans låter så överväldigande skickligt och virtuost att det låter som det borde vara väldigt strikt arrangerat redan i kompositionerna. Det är tre högklassiga musiker som förenar hög spelteknisk nivå med en lika högklassig improvisatorisk känsla och förmåga. Livet Nord på fiol, Daniel Wejdin på kontrabas och Camilla Åström på dragspel och piano. Tre musiker med en påfallande bredd och mångsidighet i sitt musicerande. Hetsig klezmer, tango, östeuropeiska folkklanger, lite svensk folkton och mycket annat finns i botten för en vitalt medryckande glad och sprakande musik. Som bär en del konstmusik i sig men kryddad med en stor dos egensinnighet. Med de få instrumenten skapar Kaja en rik klangbild. Snygga harmonier och rytmiskt. Med ständiga spännande utvikningar och skiften. Det växlar spår inom låtarna på imponerande självklart och smidigt vis. Med imponerande smidighet genom de fräckt äventyrliga arrangemangen och den starka dynamiken i både samspel och musikaliska stil- och stämningsskiftanden.
     Kaja experimeterar fram en egen musik som hittar nya vägar för hur man kan behandla mångskiftande stilgrepp. Och det är alldeles bedårande bra."

/Tommy Granlund

 

  • icon1931, 2010-10-09
Väst och öst i övertygande samspel

"...Det är känslosamt, lekfullt och proffsigt. Melankoli och mörker blandas här med en underfundig lycka som smittar mig utan förvarning. Det är filmiskt på det romantiskt franska viset, som en småstad i rörelse eller ett foto med sprakande detaljer. Med en ordentlig vidd av influenser tycker jag att "Rust" känns relativt nyskapande, som att melodierna väljer vägar man inte alltid väntade sig. Violin/viola, dragspel, piano och kontrabas är intrumenten som ljuder, omhändertagna av musiker av högsta klass, med en precision som är svårslagen. Uppfriskande att skivan är inspelad live i antingen en kyrka eller studio. Detta ärliga, levande och högst tillfredsställande samspel vaggar mig till harmoni..."

/Lucas Lind 

Pressbilder

Citat i urval

"Det pulserande dragspelet i Camilla Åströms famn är ett magnifikt och jubelsjungande kraftverk."

/Lars Åbom, Corren

"...Gruppen förefaller mer samspelt än någonsin men denna kväll lyser Camilla Åström allra mest. Hon fungerar som den perfekta motorn och spelfördelaren i gruppen och hon hanterar sitt instrument mästerligt. Hon samlar upp, kompar, och för låtarna framåt i lysande solon..."

 

Stefan Nilsson, Nerikes Allehanda 

 

"Camilla Åström, som också skrivit de flesta numren, hanterar sitt accordion som om hela världens känslouttryck ligger i hennes händer."
/Gunder Wåhlberg, Tidningen Lira,

Artiklar och intervjuer

Ovan: Intervju i Sörmlands Tidningar, 1 augusti 2014.

Inskannad artikel ur Katrineholmskurien, mars 2012

Intervju i Göteborgs fria tidning 30/5 2012

 

Musiker som inte väjer för barns frågor


Camilla Åström är tidigare bekant som dragspelare i bland andra grupperna Kaja och Leche Burre. Nu gör hon solodebut med en barnskiva. Inspirationen tackar hon systerns frågvisa barn för.

 

Camilla Åström
Ålder: 31
Yrke: Musiker, låtskrivare, dragspelerska, språk- och musikpedagog.
Aktuell med: Visor för frågvisa
Inspireras av: Människor i min omgivning.
Kommande spelningar: Lördag 30 maj Leche Burre, Internationella spelmansstämman, Konstepidemin.
Söndag 19 augusti. Visor för frågvisa, Kulturkalaset

 

– Musiken betyder väldigt mycket för mig. Utan att överdriva är det nog den största drivkraften i mitt liv, lusten att uttrycka mig via musiken, säger Camilla Åström.
Och uttryck för sin passion ser hon till att få. Faktum är att det är svårt att hålla reda på alla grupper som Åström ingår i. Latinrytmer i Leche Burre, klezmertongångar i Gothenburg Yiddish Orchestra, och folktoner i grupperna Kaja och Midvintervaka.
– Jag älskar musikerlivet, att finnas med i olika sammanhang, och att den ena veckan aldrig är den andra lik. Ena dagen en barnföreställning i en gympasal för 60 barn, andra dagen spelar jag för ett par tusen Valborgsfirare i Slottsskogen. Tredje dagen en begravningspelning eller en workshop på en gymnasieskola.

 

Aktuella barnskivan Visor för Frågvisa innebär solodebut för Camilla Åström. Trots sin gedigna erfarenhet som musiker i alla möjliga sammanhang kändes arbetet med soloskivan som "första gången", som hon uttrycker det. Tidigare har hon inte skrivit låttexter, och hon har tidigare inte stått för sången själv. Dessutom lyckades hon överraska sig själv med att spela rock för första gången.
– Det blev väldigt många olika musikstilar i Visor för frågvisa, bland andra några lite rockigare låtar, vilket jag aldrig pysslat med innan. Så på många sätt blev Visor för frågvisa att bryta ny mark för mig.

 

Det var på våren 2010 som tankarna på en barnskiva tog fart. Camilla Åström hörde Jojje Wadenius spela låtar från Goddá Goddá-plattan på en spelning i Uddevalla.
–Det är så väldigt fina låtar, och publiken som i det här fallet främst bestod av tonåringar älskade dem också och kunde alla texter. Där någonstans såddes fröet, jag blev inspirerad och idén växte fram, framför allt började det dyka upp låtar i huvudet som ville bli till.

 

Under den här tiden bodde Camilla i Uddevalla och arbetade som lärare. Under raster drogs hon till pianot i klassrummet där flera av låtidéerna och utvecklades. En viktig inspirationskälla för Åström kom från hennes systerdöttrar. Umgänget med dem gav henne många uppslag till låtar.
– De frågor, funderingar och situationer som uppstod i deras liv gav mig idéerna och jag förvånades ibland över vilka djupa saker som kom fram i samtal med dem. Men också mycket humoristiska och vardagsnära grejer.

 

Hon berättar att ville försöka fånga och skildra humorn och storheten i barnens tankar och ageranden, ofta med en livsfilosofisk underton, och utan pekpinnar.
– Jag är väldigt lojal med barnen i texterna, det är deras perspektiv som är i fokus och det är dem jag tar parti för. I verkligheten var det naturligtvis så att jag var den vuxne som tjatade och försökte uppfostra. Men låtarna som kom var mitt sätt att visa lojalitet och förståelse för dem och deras liv. Och självklart blev jag också påmind om min egen barndom och saker som också var viktiga för mig.
Resultatet blev en platta fylld av låtar som handlar om allt ifrån att bli stor, om att vara stolt över den man är, om att gå vilse, och det perfekta födelsedagskalaset, om läskiga monster och om den stora lyckan i att bli gungad riktigt högt.

 

Hennes engagemang i flertalet grupper ger en fullbokad kalender. En rolig bokning som Åström ser fram emot är Sunfest world music festival i Kanada. De som vill höra låtarna från Visor för Frågvisa live får vänta tills det är dags för Kulturkalaset.

Att spela för barn innebär en entusiastisk publik, men annars tycker hon att skillnaderna mellan att spela för vuxna och barn inte är så stora.
– I båda fallen handlar det om att försöka fånga människors uppmärksamhet, att beröra dem, göra dem glada, få dem att känna igen sig, känna och tänka olika saker, säger Camilla Åström.

 

Tobias Magnusson

Artikel i Länstidningen Härjedalen 21/11 2011

 

Musik från hela världen

Musik inspirerad från världens alla hörn, det bjöd folkmusiktrion Kaja på när de besökte Sveg. Med sig på scenen hade de även vissångaren Lucas stark.

 

Camilla Åström jobbade för några år sedan på Bäckedals folkhögskola och skrev då låten Sveg, som handlar om stjärnklara nätter i Sveg.

Drygt 60 personer samlades på Folekts hus på söndagskvällen för att lyssna till världsmusiktrion Kaja och vissångaren Lucas Stark.

 

Kaja är en trio som blandar flera musikstilar. Klezmer i grunden men i musiken hör man influenser från både Bulgarien, Frankrike och Finland. Mest applåder får trion är när de spelar stycket "Sveg" som kom till när dragspelerskan Camilla Åström bodde i Sveg.

 

– Jag tycker man hör stjärnklara nätter i den, säger Camilla Åström.

 

Sedan kliver vissångaren Lucas Stark upp på scenen. Han har tidigare spelat i Ytterberg flera gånger och beskriver sin kärlek till Härjedalen för publiken.

 

– Det är så vackert här, säger han.

 

Hans bjuder bland annat på tolkningar av Dan Andersson och Joe Hills visor men spelar också en låten "Brukets blå" som han skrivit om bruksorten Hälleforsnäs som även är hans hemort.

 

– Brukets blå var bandylaget som arbetarna på bruket spelade i, förklarar han.

 

Kvällen arrangerades av Härjedalens kommun och Bäckedals folkhögskola.

 

Emma Granberg

Intervju i tidningen Succé 21/9 2010

 

Kaja spelar klezmer med närvaro

Klezmer, tango, romsk musik, filmmusik och baktakt. Gruppen Kaja med Katrineholmstjejen Camilla Åström på dragspel och piano blandar vilt. Den 23 oktober spelar de på Villa Sandhem.

 

Camilla bor i Göteborg, men växte upp i Ändebol och flyttade som 10-åring till Nävertorp. Där började hon spela piano i kommunala musikskolan och fortsatte med det genom hela skoltiden.

 

– Jag spelade klassiskt piano, brukspiano och pop. Men så träffade jag en kille som spelade klarinett, han introducerade mig i klezmer-musiken och föreslog att jag skulle testa dragspel.

Då var Camilla 17 år. Några år tidigare hade hon nog tyckt att dragspel var töntigt, men nu fastnade hon för klezmerns fartfyllda rytmer.

 

Klezmer är ursprungligen folkmusik från Östeuropa, som där spelades av jiddischtalande judar. Musiken har förändrats mycket sedan andra världskriget. Den har influerats av många andra stilar, till exempel jazz och tango. – Jag tror att klezmern har ett tonspråk som passar mig, säger Camilla. Balkanmusiken, romsk musik, det passar mig.

 

I bandet Kaja spelar Camilla dragspel och piano, hon skriver dessutom låtar. Daniel Wejdin spelar kontrabas och Livet Nord spelar violin och viola – altfiol. – Alla tre bidrar med olika musikstilar. Livet har spelat mycket tango, Daniel mycket jazz och reggae.

 

Tidigare har de tre spelat ihop i bandet Kultiration som mixar svensk folkmusik med reggae och jazz. – I Göteborg är musikscenen ganska liten. Man stöter på varandra i många olika sammanhang och blandar musiken.

 

Annat bidrar också till stilmixarna och världsmusiken, tror Camilla. – Det blir fler och fler blandformer, världsmusik och mer mångfald. Det beror nog både på att musiken är mer tillgänglig och på utbudet. Det har också kommit många duktiga musiker till Sverige de senaste årtiondena, till exempel från Balkan.

 

Kajas nya skiva "Rust" släpps den 20 september och sedan blir det turné. Camilla ser fram emot att spela i hemstaden. – Det ska bli jätteroligt att spela i Katrineholm. Jag har inte spelat där på minst tio år.

 

Publiken på Villa Sandhem den 23 oktober kommer att få en speciell musikupplevelse, lovar hon. – Vi kommer att köra musik från nya skivan. Det blir mycket närvaro och samspel. Eftersom musiken är instrumentell kan vi inte använda texter och röster för att uttrycka oss, allt måste komma ur instrumenten.

 

Cecilia Tuohy

 

Artikel om Kaja i Bohusläningen 19/11 2009

 

Svängigt vemod nära glädjen


Temperaturen stiger på Rökeriet i Strömstad när Kaja börjar spela. Det beror inte bara på att det är trångt och inte bara på stearinljusen bakom trion. Det beror till stor del på allt det liv som finns i Kajas musik. Även om publiken är tämligen stillsam anar man att en del pulsar ökar takten. Det gäller musikernas också.

 

Camilla Åström hade en rumänsk lärare när hon började spela dragspel och han visade henne till balkanrytmer och klezmer. På musikhögskolan i Göteborg möttes hon och Daniel Wejdin.

 

– Jag har alltid varit tilltalad av svängig, glad, vemodig musik, säger han.

 

Klezmer och balkan är musik som uppfyller de kraven.

 

– Den hittar in, har nära till känslorna, säger han.

 

Under turnéer med ett reggaeband fann de violinisten Livet Nord och trion började jamma i logerna. Nu är Kajatrion något medlemmarna prioriterar högt och satsar mycket på.

 

– Den betyder mycket för oss både socialt och musikaliskt, säger Livet Nord.

 

Många influenser
De skriver mycket eget, låter influenser från tango och jazz möta det östeuropeiska, kokar ihop det.

 

En ny cd med helt eget material är på gång, förhoppningsvis klar till våren.

 

– Vi tar nya grepp med musikaliska experiment och olika influenser, söker vidare i vad vi är musikaliskt. Vi utvecklas som musiker tillsammans, sammanfattar Livet Nord.

 

Med medlemmarna spridda på olika håll i landet får de samlas dåoch då för intensiva arbetsdagar. Så kan det komma sig att en låt heter Tiergarten efter platsen där den kom till. Nej, det var inte Berlins kända park.

 

– Vi var på Djurgården, men det kunde vi ju inte kalla den... förklarar Livet Nord för publiken.

 

Likt och olikt
Och om man jämför östeuropeisk musik med svensk ?

 

– Det skulle väl vara schottis då, säger Daniel Wejdin.

 

– Det vemodiga och smäktande finns i svensk folkmusik också, påpekar Camilla Åström

 

– Men det svenska är kanske mera luftigt, inte lika smäktande, tycker Livet Nord.

 

– Klezmer har allt på en gång, konstaterar Daniel.

 

Nya tag
Men de vidgar sitt uttryck inte bara rent musikaliskt.

 

På repertoaren står numera föreställningen Riddar Blåskägg, baserad på folksagan, bearbetad av Kiriaki Christoforidis, som också är berättare. Kajatrion har skrivit musiken, med influenser av modern konstmusik och svensk bröllopsmusik bland annat.

 

– Vi är öppna för nya drag, förklarar Livet Nord igen.

 

Håkan Stahre